Tampico, Mexico, 6 februari 1910

Broder!

Hoppas att du fick eller rättare Ebba fick senaste episteln med däri innesluten fullmakt och att det kom i tid.
Lämnade Mexico City för snart en månad sedan. Dufva sände med många hälsningar till dig. Han lider av, eller rättare led av, ryggskott och äroplandille. Han har projektet till ett ny luftskepp färdigt och jag läste om det i en engelsk tidskrift. Han har fått förläggare för det i London (en svensk överste Roos) och det skall nu byggas i England och han kommer troligen att resa över dit när det är färdigt att flyga

Hans hem tycktes vara ett ”ryck in” för hela svenska kolonin = 14 personer i Mexico City, förmodligen på grund av hans säreget lugna aimabla karaktär. Han var hos konsul nästan dagligen och är visst ännu ej fri från de äktenskapliga bekymren. Hans förra fru har varit gift med en norrman sedan men har nu redan hunnit lämna även denne och är gift med en annan. Dufva är nu gift med en fullblodsmexicanska - ej vacker – väl gammal - men alldeles utomordentligt vänlig och snäll, gånge det honom nu bättre, hans synes förtjänt därav.

Han förtjänar bra sa han, 600 mexicanska dollars i månaden (1.200 svenska kronor) men han har nog förut fått bita i surkarten innan han kom in i medicinska kretsarna och fick gjort metoden känd. Han var en tid på en plantage och odlade bönor men det lönade ej odlarens möda.

Jag kom igår hit tillbaka från en 10 dagars utflykt uppåt landet till Sierra Madre Oriental. Jag hyrde en motorbåt och gick uppför Rio Panues. På 5:e dagen inträffade det länge väntade: propellern slog emot en stubbe, bröts av och sjönk i djupet. Fiskade upp den igen men då axeln var av var ej mycket bevänt med det. Redlösa drev vi ned till en stor hacienda (sockerplantage, men de gjorde alkohol av rörsaften i stället för socker) där jag sedan blev hållandes i fem dagar. De hade där alla petroleumdilerium tremens cronicum och jag kom ej därifrån förrän de visat mig hela landet och allt som kunde ha geologiskt intresse och på så sätt fick jag se långt mer än om missödet med båten ej inträffat. De lagade propellern och jag skickade båten tillbaka och red själv till närmaste järnvägsstation. Här äro emellertid en sorts insekter (fästingar) som helt och hållet förbittra livet och omöjliggör all vistelse i naturens sköte.

De drösa ner från bladen i millioner på en och sedan in under skinnet och kunna rent av bli farliga om man ej ägnar nödig uppmärksamhet åt dem (tvättning med alkohol som dödar dem). De varnade mig för dem redan i Europa men jag trodde ej de voro så intensiva. Sandflugorna bet också illa. När sedan om ett par månader moskitos ha kommit i ordning måtte det vara ett småtrevligt land för geologiska undersökningar. Jag såg 8 alligatorer under vägen uppför floden och en otalig massa papegojor som förde mycket livlig konversation i anledning av vår ankomst. På haciendan var även en svensk arbetare, Wennerholm, stor och stark i sina bästa år, 25-30 år, men hans utbyte av arbetet där var rent negativt, ity att han gick där utan lön, enbart för maten och arbetskamraterna stulo af honom hans tillhörigheter. Han hade haft svår feber men var nu bra igen och fick ta vilka villkor han kunde få. Här är dåliga tider i Mexico fortfarande, ont om arbete, sade han – och ändå stranda alla plantageföretag här i landet emedan man ej kan få arbetare (mexicanarna själva är ej hågade för dylikt).

Jag far härifrån till Salina Cruz och Puerto Angel vid Pacifickusten i söder, därifrån återvänder jag till Vera Cruz. Från Mexico City gjorde jag en kort tripp till Chiapas nära gränsen till Guatemala men hade störtregn hela tiden så det var ingenting bevänt med det.

Från Vera Cruz tänker jag resa till Havanna och där nedskriva mina rön. Sedan till New York. Till Göteborg kommer jag troligen i slutet av mars eller början av april. Som det ej är saison hos Eder på Tingvall vid den tiden kanske jag lämpligen sparar min visit till längre fram.

I Tampico skall vara Amerikas förnämsta sportfiske och fiskare samlas här från alla håll och hotellägaren (yankee förstås) gör pengar – en hotellbåt med meta (gäddrag) och man kostar 20 kronor om dagen. Jag har naturligtvis frestat en dag, i tio timmar,. Det var då 11 båtar ute, oberäknat alla båtar med misser som skulle se på. Om man reste sig upp i båten samlades genast alla båtar runt omkring, men ingen fick napp förrän sent på kvällen, en amerikan fick en kolossal ….rocka, 4 meter lång. Annars var det lax vi fiskade efter. Rockan fördes till hotellet i triumf och avtryck togs för att visa senare tiders barn. För att pigga upp gästerna på hotellet lägger hotellvärden då och då en stor lax (tarpon) i förstugan och en av hans förtrogna demonstrerar hur han fångat den – den är rökt och har fångats på annat sätt. Ännu föreligger ej något fall av att någon fått någon tarpon på draget så länge jag har varit här. Adress: Swedish Consulate, New York

Många hälsningar Frithiof

Plymouth, 6 april, 1910

Broder!
Tack för brevet, erhållet i New York, Har nu hunnit så långt och fortsätter ombord till Bremen dit jag troligen ej anländer förrän den 9:e, för sent att komma med Göteborgståget därifrån den dagen (dock möjligen den 8:e). Till Göteborg kommer jag alltså så troligen ej förrän den 11:e. Där skall jag i tullen söka rätt på mina japanska saker som jag skickade dit från San Francisco i november ”in bond” för att slippa en hel del tull, jämt allt annat. Om allt går väl där fortsätter jag till Skerfhem den 12:e eller ock stannar jag ytterligare ett par dagar i Göteborg och lägger sista handen vid min mexikanska rapport, vilket jag hade tänkt göra här ombord men båten skakade så jag fick låta bli. På Stilla havet var det däremot så stilla så jag kunde klara Sachalinrapporten fint där. Men Mexico har ju varit min huvuduppgift förstås. Annars har här varit gott väder på överresan från New York och jag har ej sett någon enda sjösjuk ännu.

Jag märker jag måste hem och hjälpa dig med min rika erfarenhet från Amerika. Du har råkat ut för amerikanare skriva de. Ser du, en amerikanare söker alltid ”to get the best” av sin nästa. Well, när de kommer och vill låna hästar av dig så skall du säga nej – det anses ej passande – men du skall passa på och låna två hästar när de ha lånat en av dig – så anses du smart och får troligen vara i fred sedan.
Det låter av ditt brev som om jag har gått miste om de senaste breven från er. Jag har ju fått andra brev från er än dem jag redan kvitterat. Brev från Emil har jag ej fått. Två brev från Ebba, det ena adresserat Petersburg och det andra adr. Mexico har jag erhållit. Hoppas få dem till Europa översända ehuru det ju blir något post festum.

Ni är väl hemmavid om dagarna så det är väl ej av behovet påkallat att jag i förväg annonserar min ankomst, annars blir det väl förstås så där omkring min födelsedag den 15:e. Hoppas isen har gått ur sjön vid den tiden ty jag tänker blanda mig i abborrleken om det står till att finna en eka i sjön. Det är tidigt förstås med (Abborrarna) böra väl nu vara ute och se sig om efter lekplats. Och så skall det ju bli
skönt komma till Tingvall och få ”skjuta pusten” som jag endast kan göra där. Annars har jag fattat sådant behag i långa sjöresor nu som jag förr i världen ej kunde föredraga, men de är så rogivande.
Alltså Auf Wiedersehen om några dagar.
Frithiof
P.S. Jag tar nu in med mina samlingar på hotell Eggers i Göteborg ifall ni behöver meddela mig något

St. Petersburg, 28 april, 1910

Bästa Ebba!

Härmed ber jag få tacka dig för den senaste Tingvalls vistelsen och särskilt för den goda vila jag hade upp på ”lilla gästrummet”. Allt stök du gjorde dig skulle du kunna haft ändå; men var det något extra för min räkning var det onödigt, ty som du vet fäster jag mig inte alls vid maten (i olikhet med bröderna) – utom förstås kan stekt slom då och då som jag nog förstår att uppskatta samt först och sista den hökokade?? havregrynsgröten som jag sent skall glömma och vilken troligen med tiden kommer att omvända även de ovannämnda båda.
Ditt brev av den 7:e februari kvitteras tacksamt - det låg här i Petersburg och väntade mig tillika med Filips och Emils ställda på Mexico City.

Ni har väl ingen aning om när ni stod på bron och viftade farväl vilka öden jag och Hilma voro bestämda att gå till mötes ombord på motorbåten ”Bullaren”. När vi kom till Remne gick backinrättningen sönder så vi kunde ej lägga till vid några bryggor mera. På Smeviksbryggan stod massor av passagerare som ville med men vi passerade dem endast med full maskin stolt förbi oaktat de viftade och skrek som om de varit vansinniga. Sedan vägrade rodret och vi drevo redlösa i land vid Torö och kastade ankar och jag gav samtidigt upp hoppet att komma med tåget den dagen. Men hur det var kom vi i rum sjö igen och satte så full fart på Carleholm och angjorde bryggan med ett väldigt brak, krossade några stockar – vi kunde fortfarande ej minska farten.

I Stockholm var jag hos tandläkare Forsberg; hans assistent satte på torsdag in en stifttand i stället för den jag mistat och på fredag fick jag den i handen ombord på finska båten när jag borstade tänderna. Stiftet var avbrutet och kvarsittande. Jag har nu fått göra om alltsammans hos en amerikansk tandläkare här och han förklarade att det föregående var fuskverk allt igenom. Hans räkning på 15 rubel har jag nu jämte det utdragna stiftet skick till Forsberg.
Mina Japansaker äro här i Petersburg, uppbrutna och vägda och de fordra 130 rubel i tull varför jag för att undvika detta utlägg nu skickar dem tillbaka till Sverige och Skerfhem – jag ansåg nämligen att ni på Tingvall kunde ha nog med de koffertar och andra saker ni redan har i förvar för mig.
Jag glömde fråga dig om du vill ha några pjäser av mexicansk onyx, brevpressen och dylikt – kofferten jag hade med till Skerfhem är nästan full därmed?

I morgon fortsätter jag till det kära Balachany och där går fortfarande ganska hett till. Häromdagen var det ett telegram att en av bolagets finska tjänstemän, antagligen i vansinne, hade dödat vår elektriker och hans assistent samt därpå sig själv.

Var hälsad av Frithiof

Balachany den 8 september 1910

Bästa Ebba!

Tack för senaste brevet hit som nu visserligen är ganska länge sedan (3-4 månader). Du tröttnar kanske att höra från mig i tryck och skrift. Så länge koleran gick som värst här har jag ej vågat skriva av fruktan att ni skulle få den på posten vilket du antagligen betackar dig för.
Ja, här har varit i hög grad otrevligt i sommar och är så fortfarande ehur det värsta nu synes vara över. Geologkongressen har fått sköta sig mig förutan i det att min kollega Dr. Fegraeues blev skickad i stället som representant för Nobelgeologerna såsom varande på visst sätt mera representativt. I anledning härav blir det naturligtvis heller ingen Tingvalls vistelse av för mig den här sommaren, så att abborrarna få gå på tillväxt till vidare varför man nästa gång måste försöka med mera grovmaskade garn. Hoppas att du med stort intresse studerat de förstenade sillfjällen och fotogenens förekomstssätt här. Du har väl ej stor hjälp av din nya fröken som skall ha så svårt hjärtlidande; nej, en så arbetssam och särskilt att framhålla villig hjälpreda som Fr. Svensson har du nog svårt att få tag i utan vidare.
Slår det bra till i trädgården i år? Var det mycket sockerärtor? Hå, hå, ja, ja den som hade tillgång till sådant. Här har varit en så lång och het sommar att dess make ej har varit sedan 1901 (första sommaren jag var här). Annars skall det ju ha varit rätt kylslaget i Sverige utom första halva juni säger flyttfåglarna härifrån som varit hemma. Har det varit så pass varmt att du kunnat sitta på den nya veranda (vättande åt Skinnvik).
Här har varit ofantligt svårt att hålla sig riktigt kurant och frisk i sommar och jag börjar tro vad en tysk professor som var här och studerade koleran för några år sedan sade, nämligen att alla få kolera under en sådan tid och att det endast beror på vars och ens disponibilitet i vad mån den slår ut i blom.

Du har väl haft förfärligt mycket att göra i sommar då du haft så lite hjälp i huset. Har du ännu kvar din fröken? Hon lär ha spelat så mycket piano för Filip när han var hemma men det tycks ha varit bortkastat arbete, han hade troligen hellre sett henne i köket. Jag får nu sluta för denna gång ty du börjar väl att trött på mina epistlar.
Hälsa alla där hemma från Frithiof

Balachany den 30 november, 1910

Bästa Ebba!
Jag önskar dig en Glad jul! Hade tänkt få komma åt hemtrakten ett slag och frambära mina önskningar muntligen men det ser ej ut att bliva någonting utav – till lycka kan jag väl säga för alla dina inläggningar som jag nog tagit skada av.
Här går nu allt sin jämna gång. I går var jag på begravning och sådant tager alltid hela dagen från tidigt på morgonen. Vi börjar kl 9.00. Det är en och en halv mil till kyrkogården i Baku och processionen dit tog 3 timmar för man kan ju ej köra fort vid ett sådant tillfälle. Det var en svensk ingenjör här som dog. Sedan gick jag på biografen, jag föredrar alltid den framför den riktiga teatern som jag aldrig kunnat med, ty jag tycker bara de göra sig till där.

Herrskapet Wiesler som du ju halvt om halvt känner har en ung student (släkting från Göteborg) här hos sig i år. Han skulle bli officer men är ännu så späd och klen att han skulle gå här på tillväxt ett år dessförinnan men det går andra vägar för honom kanske. Han skall nu lära sig ryska; de tro visst de bli generaler hemma bara de kan det språket.

Ja, det blir väl en bedrövlig jul här för mig den här gången. Jag har ännu inte anskaffat någon hushållerska. Det är ju lugnare förstås att ingen sådan ha och jag får allt jag vill här på klubben, men nu när vintern kommer är det ingen som eldar för mig hemma. Så där är kusligt och kallt och inga


gardiner har jag satt upp heller så där ser dystert ut i synnerhet nu sedan jag börjat samla skallar av allehanda djur och därmed dekorerat väggarna – ingen har vågat besöka mig och visiter gör jag heller inga ty det tycker jag ej är roligt så nu kan du tänka dig hur jag har det.
Har ni sträng vinter? Går sillen till i år? I dag fick jag makrill i olja av ”Fyrtornets” tillverkning som armenarna förstått att få i marknaden här.
Jag måste skriva till eder båda särskilt denna gången då ju du anser det vara till Filip om jag skriver Kapten och Fru Filip Andersson. Jag får nu sluta för denna gång och tecknar med livlig julhälsning
Frithiof




Balachany, den 31 oktober, 1910

Broder! Tack för brev av 13 oktober erhållet i förrgår. Den 3 november skall jag sända dig den erforderliga summa jämte något mera vilket överskott jag ber dig förvara tills vidare och tillgodogöra dig av ifall du får lägga ut något för mig.
Jag tänker nu särskilt på den välsignade skatten. Jag finner med fasa att det verkligen är så att de kunna taga ut skatten retroaktivt, vilket för mig med ränta och beräkning av 25 % av inkomsten i skatt skulle bli fullkomligt ruinerande. Jag ser i tidningarna oupphörligen analoga fall. Offren protesterar och processar men bliver alltid dömda att betala. Jag skulle nu med största nöje betala skatt i år om de ville lova mig (garantera) att ej kräva skatt av mig för föregående tiden – men väl kan väl garantera det? Om jag genom att betala skatt nu kan förhindra att de kräva skatt av mig för föregående tiden så bör jag naturligtvis betala den nu och sedan om jag stannar kvar här taga utflyttning.
Emellertid, du som bör känna till stämningen inom vederbörande bestämmande kretsar och är inne i den här saken bättre än jag du får göra som du bäst finner. Pengar skall jag som nämnt sända dig för varje eventualitet (det är ju bara kronoskatten det är fråga om för tillfället).

Det är naturligtvis den stackars Sundshultsinteckningen de är efter och vilja grabba förstår jag, och det går väl den vägen så den ju ej i farans stund kan räddas till utlandet hastigt nog men något mer skall de då f-n i mig ej komma åt, det kan du hälsa dem så det är ej mycket lön för dem att de göra sig besvär.
Professor Sjögren från Stockholm (geologen) är här och jag har på sista tiden varit med honom ute och rest, varför ditt brev blev liggande här och väntat på mig en tid. Det är väl frågan om dessa rader träffa dig innan den 16:e november. Pengarna tänker jag sända telegrafiskt så de kanske hinna fram.
I går, söndag, var det stor lawn-tennis tävling i Baku mellan Nobeliterna i Balachany och Baku, vari jag deltog men blev slagen även om nederlaget var långt ifrån förkrossande : 6-4, 6-3 mot deras bästa spelare – tack vare Sjögren kom jag alldeles otränad.
Söndags, fjorton dagar sedan, var jag på fasanjakt och fällde därvid 8 fasaner och 2 beckasiner. En tatar var med och av honom fick jag ett skott i ryggen och vänstra benet när han sköt på en förbipasserande morkulla, men avståndet var så stort, över 100 meter, och skottet så snålsvagt att det ej ens blev blåmärken i huden oaktat en massa hagel slog an.

Från Ebba och Emil har jag haft brev som med första lägenhet skall besvaras. Utan skymt av sinnes-rörelse eller förvåning, lugnt som det voro ingenting, berättas i brevet från förstnämnda att arrendatorn på Säm skall betala 1.800 kronor i arrende om året men det har han väl bara lovat. ….. har varit på Stora Hermansö, Bohusläns heden och härjat i därvarande harjordar.
Jag tackar dig nu slutligen för allt besvär du haft med arvskiftet och tecknar

Frithiof