Balachany, 20 febr.1907

Bästa svägerska!

Tack så mycket för senaste brev med julskildringar. Tänk att vad hittills hade gått av stapeln, endast skulle var en ringa början och att säsongen skulle få en sådan glänsande avslutning. Om eder skall väl gå och ni vill länge leva på jorden men oegennyttigt är det av dig i alla fall att ”ställa” så för en del folk, som ju på grund av sakens natur endast sällan om ens någonsin kan ge dig en skymt av valuta därför.

Jag måste berätta för dig säsongens evenemang här i Balachany. Det var den 5:te februari då här gick av stapeln en lysande Runebergsfest, naturligtvis anordnad av finnarna. Det var högtidsdräkt. Finnarna ha hittills alltid legat hjälpligt under i societetslivet här men nu i ett slag blev svenskarna slagna ur brädet och kände sig mycket enkla. Det befanns nämligen att ett par av de finaste fruarna har sångröst. Detta är något oerhört för Balachany och tog oss alla med storm. Dessutom var det föredrag på svenska och finska och njöt vi i synnerhet av sistnämnda men i synnerhet var det naturligtvis deklamation af Fänrik Ståls sägner, dels på svenska. Jag är förtjust i deklamation. Så länge det var damer som uppträdde skedde det i full belysning men så kom där upp en finne; han retade upp sig och röt som ett vilddjur men mitt i värsta tjutet släcktes elektriska ljuset plötsligt men han fortsatte ändå etter värre med sin deklamation av Sven Dufva. Då blev det panik i salen och det hela hotade med allmän upplösning, men då hade han kommit till slutet och lämnade tribunen, varpå det åter blev ljust i salen.

1 februari fick vi en ny klubbföreståndarinna från Sverige och festen var till stor del arrangerad för hennes skull för att hon skulle få förtjänst, ty i anledning af de oroliga tiderna står klubben fullkomligt öde om kvällarna och hon ville ögonblickligen fara sin väg till sitt land igen. Sådana förhållanden som här sade hon sig inte vilja vara med om. Den förre klubbföreståndaren var en georgier men han hade för dålig mat t.o.m. för ryssarna så han blev avskedad. Nu är man ju något mera oavhängig av hushållerskeväldet hur länge det varar. Jag har min mångåriga dito åter i min tjänst sedan före jul och hon är nu märkbart mildare i lynnet sedan hon funnit sig mera umbärlig. Bohuslänningen har jag nu åter. Det är väl genom min ihärdiga prenumeration som den nu, ensam bland svenska landsbygdstidningar kommit in i förteckningen på tidningar varpå ryska postverket upptar prenumeration. Så nog är de ganska tillmötesgående. Det vore visst bäst att slå sig på sillfiske.

Svåger Frithiof


Balachany 3 november 1907

Bästa Ebba!

Erkänner härmed tacksamt mottagandet av omtalade brevet av i våras samt brevkort – vy från Kongens By. När jag for från Petersburg , sände jag meddelande till dig, Hilma och Amanda men undrar hur det gick till med dem, ty det bar sig inte bättre till än att de stannade i fickan. När jag vaknade på natten mellan Petersburg och Moskva kom jag ihåg det och rusade ut vid en mellanstation och gav dem åt en stationskarl för att stoppa dem på första mötande tåg men han sig misstänksam ut. Jag kan just ej säga att jade hade någon särdeles lyckosam resa hit ty i närheten av Rostov blev tåget stående en hel dag i avvaktan på klarande av banan från föregående tåg som spårat ut. Så spårade mitt eget tåg ut mellan Baku och här. När jag äntligen framkom till Balachany var det svarta natten och man frågade mig om jag hade folk emot mig, nej, varför jag fick sitta ytterligare en timme i avvaktan på poliseskort.

Här är nu sju resor värre än någonsin och en fruktansvärt tryckt stämning. Alla ingenjörerna här har fått hotelsebrev (t.o.m Wiesler fick ett för ett par dar sedan) och gå med eskort efter sig, så fort de visa sig ute; i går kom det en och förklarade att hans eskort inte vill gå med honom längre emedan det var för riskabelt. Det skulle vara småtrevligt att vara med på arbetarnas sammankomster och höra deras omröstningar vilka av oss som skall få leva tillsvidare och vilka som skall dödas.

Det onda kommer sig av att de kunna mörda utan den ringaste risk. På ett halvår har nu tre svenska ingenjörer blivit dödade här i Balachany och två sårade men ingen av deras vedersakare har ens blivit anhållen. I förra veckan mördades polismästaren här men hans baneman blev tagen. Ing. Packendorf från Göteborg som de dödade här för några veckor sedan var hotad ända sen i januari och skulle sluta och resa sin väg hem, dagen efter mordet. Dagen för avresan hade han låtit sprida ut för att de skulle låta honom få fara i frid men han hade grymt misstagit sig, det var tydligen enskild hämnd. Hade han hållit tyst om hemresan hade han nu gått välbehållen i Göteborg. Jag var hos hans anhöriga i Göteborg sommaren -02 när jag var hemma. Stackars frun, tyska, härifrån Balachany. Gift ett och ett halvt år och var primadonna här på alla tillställningar men nu var hon nära att stryka med av slaget, hjärtat hotade att stanna.

Det har varit ett svårt manfall bland svenska ingenjörer här sedan jag kom hit. Tre dödade och tre ha dött en naturlig död. Efter begravningen samlas man alltid på ett hotell i Baku för att vederkvicka sig och krya upp sig. Där är då en konstlad glad stämning rådande som verkar dystrare än allt det andra. Var och en sitter förstås och tänker: vem skall det bli härnäst? Det verkar sådär därför att vederbörande ryckts ur kretsen i sina bästa år.
Det är nu bara spillror av kolonin kvar, flera har schappat förstås, en i förra veckan i sista minuten. Men jag ser att även hemma går det hett till och att osäkerheten är stor där också. Men missdådarna tycks inte gå så lätt fria där som här.

Hur är det? Är du ej bekant med svarandeparten, NN i Grebbestad och rent av räknar henne bland de intimaste? Det skall bli intressant att se den 14 januari vad straffet blir. Hur många hundra tusen var det som NN´s fästmö ägde – det var så suddigt skrivet så att jag ej kunde fullt urskilja det.
I afton reser jag härifrån på ett par veckor till Tuapee (stad vid Svarta havet) varifrån jag tänker taga mig tvärs genom Kaukasusbergen om det visar sig möjligt och tillrådligt.
Många hälsningar till Eder alla från er tillgivne
Frithiof